Här bosatte sig samerna på våren och vallade renarna dels för att man skulle ha kvar tam härkarna och dels för att den övriga hjorden inte skulle vandra för tidigt upp till Padjelanta.
Bostaden bestod av tält kåtor som man hade med sig på flyttningen upp till Padjelanta. Kalvmärkningen skedde innan flyttningen till Padjelanta. Senare byggdes bofasta kåtor så kallade torvkåtor. På hösten mjölkades vajorna då kalvarna hade börjat livnära sig själv på gräs och det som fanns tillgängligt.
Renmjölken var ett tillskott i födan och man gjorde ost av renmjölken. Man tog tillvara det som fanns i naturens skafferi, ex kvanne, fjällsyra, lingon, blåbär, kråkbär, hjortron och på det sättet fick man i sig vitaminer. Förvaringsställen för maten fanns under bergsklipporna. Man lämnade kvar lite mjöl, socker, salt m.m. för att ha något på sensommaren när man åter kom till stället.
Omkring år 1946 slutade man att flytta med renrajd. Tiderna förändrades. Renskötseln är numera motoriserad förutom kalvmärkningen som fungerar på gammalt vis. Pietsjaure har en perfekt kalvmärkningshage som används vissa gånger under sommaren.
Samebyns medlemmar kommer då med flyg eller till fots för att märka sina kalvar. Märkningen är oftast på natten för på dagen är det svårt att samla ihop renhjorden då det är för varmt.
Varje sommar är det kalvmärkning i Padjelanta där det finns en stationär kalvmärkningshage. Samebyns medlemmar sätter då upp kåtor och tält och beroende på hur mycket ren som finns i området kan man få stanna några dagar. Det är sommarens höjdpunkt, för alla renägare vill veta hur många kalvar som fötts under våren. Det är även ett tillfälle där man får träffas och umgås med släktingar och bekanta.
